När vi flyttade ut till vårt hus på landet fick vi en flock Hedemorahöns på köpet, en tupp och 11 hönor.
En av hönorna stack ut direkt. Inte bara för att hon hade helt andra färger, grått och guld, och var lite vackrare än dom andra utan även för att hon blev bortjagad av tuppen så fort hon kom i närheten av flocken.
Även om hon inte var tuppens favorit så blev hon människornas. Grannen kallade henne Lillan, min pappa så Hönan Agda och vi började kalla henne Sally, efter bibliotekarien i den där tv-serien med Maria Lundqvist, för att vi tyckte hon var lika socialt awkward. Vi hade nämligen börjat studera henne lite noggrannare för att se om vi kunde förstå vad det var som gjorde att hon var utanför. Ja, jag ligger på autism spektrat och har relationer och kommunikation som specialintresse. Hon satt för sig själv i hönshuset, när jag kom in för att kolla efter ägg och titta till hönan som ruvade så hoppade hon in till henne i redet och bara satt där på henne och en gång när vi hade släppt ut dom och hönorna accepterade att hon gick med dom så tog hon sats, hoppade upp och dropkickade en höna i rumpan. Då blev hon såklart bortjagad och fick efter det namnet Sally.
Hon var verkligen inte riktigt som dom andra hönorna och med tiden började vi misstänka att hon var lesbisk eller trans.
På fars dag släppte vi ut dom på gården för första gången på ett par dagar, vi hade hållit dom i hönsgården sen en höna blivit tagen av räven och den vi kallade Prostinnan (hon var svart med små vita prickar och hade grym pondus) blev offer för en rovfågel. Sally hade i princip ruggat klart och när hon började sprätta runt bland höstlöven fick jag se hennes stiliga stjärtfjädrar och små knölar på benen, jag började verkligen ana oråd.
Vi gick in och åt frukost, då får jag ett sms från grannen att Lillan sitter utanför hennes badrumsfönster och gal. Sally var en Sal!
Nu så här i efterhand undrar jag förstås hur vi alla kunde ta så fel.