Förr levde jag med en känsla av att vara otillräcklig men genom att jobba med min självkänsla och reparera mig själv så försvann den, jag började duga precis som jag är. Nu som relativt nybliven förstagångsförälder är känslan tillbaka men den här gången får jag lära mig att acceptera att jag inte alltid räcker till. Det går liksom inte göra upp eld i spisen och göra i ordning frukost till mig samtidigt som bebisen protesterar av olika anledningar, helst ska jag släppa ut hönsen och ge hundarna mat också. Mina önskningar går inte balansera ihop, inte så som jag vill ha det. Det enda jag kan göra är att prioritera och bestämma mig för att resultatet får duga ändå.
Hon kommer inte bli tyst och nöjd på egen hand men inget av det andra sker av sig själv heller. Idag valde jag att ignorera gnället en stund och fokusera på att göra upp eld så vi slipper frysa sen gjorde och åt jag frukost med henne i famnen eller på en filt på golvet, beroende på vad som passade henne. Mot slutet av frukosten började hon bli otröstlig, antagligen både trött, hungrig och uttråkad eftersom det började närma sig lunchtid så jag kastade i mig det sista för att gå och lägga mig i soffan och amma men blir akutbajsnödig… Det var inte populärt att jag satte henne i sittern men jag blev snabbt klar och nu ligger vi i soffan och ammar medan elden troligen falnar… Jag räcker helt enkelt inte riktigt till men det kan bli bättre genom att jag tänker om och gör annorlunda.
Jag kan börja göra i ordning frukosten kvällen innan så slipper jag det momentet. Vi kan se till att veden är intagen och upphuggen så jag snabbt kan få eld i spisen eller så får sambon fixa det innan han går till jobbet. Hundarna och hönsen klarar sig med lite väntan och jag får jobba med min känsla av att behöva tillgodose andras behov direkt.
När jag tänker efter så blir ju allt egentligen gjort och barnet är tryggt, otillräckligheten kanske bara är en känsla trots allt…
Otillräcklighet
20 tisdag Okt 2015
Posted Uncategorized
in